I fredags stod ännu en konsert på schemat, denna gång var det den franska duon Jamaica som spelade för oss. Och ja, det är jag och Irene som står där bakom på scenen, haha. Stämmningen var helt otrolig, nästan lika bra som på Strokes och publiken dansade som aldrig förr! Den lilla historien om hur vi hamnade på scenen kommer här: De franska killarna bad upp Irene på scenen eftersom de tyckte att hon dansat så bra, medan hon stod ensam uppe på scenen och alla vi stod och hejade på efterlyste de ännu en som Irene skulle kunna dansa slowdance med, det blev jag. Haha! Så där stod vi alltså och dansade tryckare inför ett fullsatt Mercury Lounge. Jamaica tyckte sedan, eftersom vi klarat "slowdance-testet" så bra, att vi skulle stanna kvar under nästa låt och agera bakrundsdansare. Är man populär så är man...
Det roliga var att jag och Irene efter konsertens slut fick massor av kommentarer om hur coola vi var. Detta firade vi med att gå till det sjukaste kareokestället någonsin (tänk Lost in translation) och sjunga hela natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar